Masca med van

Underbara Masca! Sedan vi kom till Teneriffa har vi hört folk berömma byn och trots att vi inte uppskattar turistfällor (och utflykten riskerade att bli en sådan) bestämde vi oss för att ge det en chans. Under vår vistelse på ön hade vi spenderat mycket tid med våra nyfunna vänner Lea, Achim samt Loik och kände att det var en upplevelse som vi ville göra ihop innan våra vägar skiljdes åt!

Masca ligger djupt inne i Teneriffas bergiga terräng och omges av branta klippor och djupa dalar vilket gör området otroligt vackert men ganska svårtillgängligt för oss med vans över fem meter. Som tur var hade vår vän Loik besökt byn ett par gånger tidigare och hade koll på vägarna så han erbjöd sig att trycka in oss fem i hans lilla Toyota-hem. Jag (D) fick sitta fram med Floki då vi båda kan bli lite åksjuka medan de andra tre fick ligga i sängen bak i skåpet… Och jäklar vad Loik körde! Vägen dit var brant, smal och på vissa ställen full av bilar så vi var lite nervösa för hur hans handbroms skulle orka när vi plötsligt fick stanna mitt i uppförsbackar. Men det gick bra trots all den extra vikt som vi orakade haha. Efter cirka 30 minuter var vi framme och wow säger jag bara.

Lanskapet går inte att rättvist beskriva med ord. Det var HELT häpnadsväckande. Vi kände oss som små myror när vi vandrade omkring bland de höga bergen. Det var också så otroligt grönt i jämförelse med resten av Teneriffa, med palmer och färgglada blommor överallt. Alla små byggnaderna var dessutom väldigt välbevarade.

Masca beboddes tydligen av Guanche-folket (den ursprungliga befolkningen på Kanarieöarna) fram till den spanska erövringen på 1400-talet. Men det var det inte många som visste om! Den första vägen dit byggdes nämligen inte förrän på 1960-talet (!!) och innan det var byn nästan helt isolerad från omvärlden och resten av Teneriffa. Det är så galet att tänka på detta när man befinner sig där, mitt bland alla turister.

Efter att ha vandrat runt ett tag blev vi rätt hungriga och gick ned på torget för att sätta oss på en restaurang. Väl där mötte vi upp två vänner som hade kommit med bussen (busschaufförerna är antingen helt galna eller bara extremt skillade där). Då servicen var urusel berättade våra vänner om ett annat ställe och visade oss vägen dit. Helt avskilt och mitt bland bergen låg det en helt magisk restaurang. Vi kände direkt att vi hade fattat rätt beslut och blev välkomnade med en brakmiddag för hela sällskapet, med den bästa utsikten i hela Masca.

Då parkeringen i Masca endast är en tretimmars parkering fick vi röra oss tillbaka mot bilen ganska så direkt efter middagen men det gjorde inte så mycket. Minnena kommer vi bära med oss för alltid :)

/ D & A